Torsten 50 år

Jag fick höra talas om Anita Varga och hennes behandlingar för ett par år sedan. Detta var i ett skede av mitt liv då jag led av svår stress och allvarliga sömnstörningar. Mitt företag hade gått omkull och jag hade förlorat inte bara mina besparingar och försörjnings- möjligheter utan också min tro på framtiden.

Jag befann mig i en neråtgående spiral, där motgångar och psykisk press hade förvandlat mig till en sorgsen gestalt, en person vars positiva självbild hade raserats. Jag uppfattade mig som svag, utlämnad och initiativlös. Jag pendlade mellan uppgivenhet och ilska gentemot världen och personer som hade försökt sätta krokben för min karriär.

 

Mycket av ilskan och frustrationen vände jag inåt. Jag kände att jag skadade mig själv genom mitt negativa tänkande och mitt ständiga grubblande. Jag började tro att jag skulle bli allvarligt fysiskt sjuk, att jag skulle få cancer, stroke eller hjärtinfarkt.

Till sist blev även min relation till mina nära och kära lidande. Jag var nästan alltid arg eller ledsen, och klarade knappt av att ge och ta emot ömhet längre. Trots min svartsyn och känsla av uppgivenhet lyckades min hustru övertyga mig om att jag skulle kunna vända mitt negativa tänkande, och hon mer eller mindre tvingade mig att söka professionell hjälp.

Fortsättning nästa sida

Tillbaka till "Patienter berättar"